del tre

En kort tids närvaro kan förlåta även den djupaste frånvaro. Hon vet inte ifall han märker av att hon så sällan är hos honom. Inte ens när de ligger nära, nära i sängen, trötta och svettiga, när han lägger sig tätt intill henne, är hon där. Han känner inte hennes frånvaro. Hon är ointresserad av hans närvaro. Johan är snäll och tålmodig, ger henne utrymme och luft emellan. Ibland känner hon en stor tacksamhet för att han står ut men aldrig kärlek. Det är inget behov hos henne.

Bekanta som är singlar diskuterar yvigt sin längtan efter kärlek och ömhet, avundsjuka på hennes stabila förhållande. Deras kärlekstörst får henne illamående och yr, kunde de verkligen älska sig själva så lite att deras djupaste önskan, smärta, behov var att någon skulle älska dem? Kanske visste de om sitt ful inre, avskydde det oerhört och vägrade resolut befatta sig med det. Människor tror ofta att kärlek ska lösa allt. Om de blir älskade kommer de bli fantastiska och vackra genom någon annans ögon och kanske kan de då älska sig själva. Det är bräckligt, systemet att hänga sin kärlek på en så pass skör tråd. Hon kunde filosofera över bristande självrespekt när hon hörde sina bekanta drömma om tvåsamhetens givande tillstånd ovetande om att två alltid är två och att varje tvåsamhet har fyra åsikter. Alldeles för sällan håller fyra åsikter med varandra och särskilt inte under någon längre tid. Åsikter och känslor är tyvärr inga beständiga ting utan måste förändras, underbyggas, ifrågasättas, underhållas. Inte för att behovet finns utan därför att tillsammans med känslorna och åsikterna följer förväntningar och önskemål. Aldrig i livet att du får vara ensam med din åsikt.

Medan hennes tankar hunnit snurra tusen varv och bilda vansinnigt många tankenystan hade klockan blivit kväll. Hon sneglade på mannen utan gympaskorna som snarkade lugnt bredvid i soffan. Efter att hon kvävt en impuls att smeka hans ansikte tassade hon ut i köket. Fåtöljen stod där lika inbjudande som vanligt men hon slog sig inte ner.