del två

I hallen till lägenheten, en av alla dessa standardmåttslägenheter från miljonprojektets förhoppningar om bra boende åt alla, står de där gympaskorna. Med känslan av att återse något man aldrig saknat knuffar hon dem åt sidan och tar av sina egna. Inom kort skulle gympaskornas ägare dyka upp i hallen, krama henne och säga att hon var söt idag. Han skulle le och förvänta sig ett leende tillbaka vilket hon kommer att ge honom och fråga vad de ska äta till middag. Rutinen är en vana och det skulle märkas om den uteblev även om den, likt gympaskorna, inte skulle saknas. Det är som att koka kaffe eller ritualen kring en dusch. Tanklöst och rutin och alltid utan variation. Varför förändra något som fungerar?

Ikväll skulle de äta korv stroganoff framför teven och han skulle muttra över att ketchupen inte vill ur förpackningen. Hon kommer flina mot honom, han kommer skratta och stämningen kommer vara sådär gemytligt mysig som en tvåsamhet kan bringa. Sedan ser de på kvällen teve i varsin del av soffan tills han somnar. Då stänger hon av och kryper upp i fåtöljen i köket. Sakta brukar hon sluta ögonen och stänga av hjärnans formuleringsfunktion. Ibland svävar hon iväg och hennes tankar förvandlas till drömmar utan att hon märker det. Där, i drömmarna, blåser hon vind för våg. Världens abstrakthet tröstar hennes tysta tårar med hon färdas från plats till plats, in och ur handlingen. Frihet inskränkt enbart av hennes undermedvetnas nyckfullhet. Att välja sina drömmar är ingen sport men att låta sitt undermedvetna ta en till platser, till en längtan man glömt bort eller inte visste att man hade är verkligen värt besväret. För den som tog sig den tiden.

Vissa dagar kan hon ifrågasätta sin tidsdisponering. Matt av att alltid vara slav efter sina tankar tränger hon undan dem i ett halvhjärtat försök att leva i nuet. Hon bakar, skrattar och ger bilden av världens lyckligaste.
- Ingen kan ha det bättre än jag har nu, säger hon högt för sig själv medan hon förbereder kvällens festligheter. I hennes infall att leva i nuet anordnas alltid en fest, gärna stor och snudd på överdådig. Ofta planeras festen ett par veckor i förväg varför hennes outgrundliga längtan att vara här och nu försvunnit och tankarna glider iväg med henne igen. Då kan hela kvällen passera utan att hon kan säga vilka som var där, vad de pratat om eller när de sista gått hem. Dagen efter är mannen med gympaskorna aldrig kontaktbar förrän framåt sena eftermiddagen då han skrattande minns gårdagskvällen. Hon skrattar också, låtsas veta vad han pratar om och spelar upp scenarion hon inte minns bland tankar hon inte kontrollerar. Nu var det mycket längesedan en vind av nuet strök hennes hår. Hon kan inte bestämma om det gick att kalla det för med- eller motvind. I alla fall ger det gympaskornas ägare lugn i själen och han låter henne hållas ett par veckor med sin ständigt undvikande blick och sitt medvetande på semester.